Pre-expositionsprofylax innebär att vaccination ges mot hepatit B-infektion i förebyggande syfte.
Vaccin och administrering
Primärimmuniseringen omfattar 3 vaccindoser intramuskulärt, den andra dosen ges efter 1 månad och den tredje 6 månader efter den första dosen. Mer än 95 % av immunkompetenta barn och vuxna utvecklar ett skyddande antikroppssvar efter grundimmunisering med 3 doser.
Kontroller före och efter vaccination
Kontroll av hepatit B-markörer före vaccination rekommenderas till personer från riskgrupper eller områden med högre prevalens än i Sverige. Omhändertagandet av kroniska bärare av hepatit B är viktigt ur smittskyddssynpunkt samt för det medicinska omhändertagandet men någon särskild risk med att vaccinera någon som bär på hepatit B-infektion eller har tecken på genomgången infektion finns inte.
Kontroll av antikroppsnivån efter vaccination rekommenderas till vuxna individer som utsätts för risk att smittas av hepatit B såsom sexualpartners till hepatit B- bärare och av dialyspatienter. Generellt rekommenderas ej kontroll av barn och ungdomar.
Antikroppssvaret vid hepatit B-vaccination är sämre vid högre ålder, hos rökare, bland män samt vid vissa kroniska sjukdomar som nedsätter immunförsvaret.
Boosterdos
Behovet av en boosterdos efter genomförd primärimmunisering till i övrigt friska individer är ej helt klarlagt. Hittills publicerade data tyder på ett skydd efter vaccination där man uppnått en skyddande antikroppsnivå varar i 15 år och sannolikt längre.
Riskgrupper där vaccination rekommenderas
Hepatit B vaccination erbjuds alla barn till föräldrar från länder med hög till intermediär prevalens av hepatit B i ordinarie barnvaccinationsprogrammet på BVC
Grupper med ökad risk för hepatit B-exposition och som erbjuds kostnadsfri hepatit B vaccination.
- Intravenösa narkotikamissbrukare
- Män som har sex med män
- Interner på fängelse
- Sexualpartner till person med akut eller kronisk hepatit B
- Familjemedlemmar i familj med akut eller kronisk hepatit B
- Barn och vårdare som vistas i samma grupp inom barnomsorgsverksamheten som HBsAgpositiva småbarn (< 6 år)
Yrkesgrupper med ökad risk
- Hälso- och sjukvårdspersonal med frekvent förekommande blodkontakt där det finns risk för att hepatit B-smitta förekommer bland patienterna
- Laborerande personal som analyserar blod eller andra kroppsvätskor som kan komma från patienter smittsamma för hepatit B
- Tandvårdspersonal med frekvent förekommande blodkontakt där det finns en risk för att hepatit B-smitta förekommer bland patienterna
- Personal inom omsorgsverksamheten vid enheter där det finns en risk för att hepatit B-smitta förekommer
- Kriminalvårdspersonal och poliser med särskilt hög risk att komma i kontakt med blod från smittsamma personer
- Vårdpersonal vid behandlingshem för narkotikamissbrukare
- Ambulanspersonal
Vårdtagare
- Patienter som kommer att vara i eller är i hemodialys
- Klienter inom omsorgsverksamheten som kommer i kontakt med personer smittsamma för hepatit B
Det är viktigt att sjukvården, skolhälsovården, barnavårdscentraler och andra vårdgivare vid varje kontakt med någon från dessa riskgrupper verifierar att de har ett skydd mot hepatit B och om så inte är fallet ser till att de får nödvändiga vaccinationer.
När det gäller grupper som utsätts för risk inom sitt arbete ska varje arbetsgivare göra en bedömning av vilka risker som finns på arbetsplatsen. Om bedömningen visar att medicinska förebyggande åtgärder – t ex vaccination – behövs, ska arbetsgivaren erbjuda och bekosta sådana enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1). Enligt föreskrifterna om skydd mot blodsmitta (AFS 1986:23) ska det också finnas instruktioner för immunprofylax vid arbeten som är särskilt utsatta för risker.